Tält

Tältet - ett mobilt hem för bergsport, trekking och campingsemester

Alla som gillar friluftsliv kommer förr eller senare att bli tvungna att köpa ett tält. Oavsett om man planerar att fjällvandra i de svenska fjällen, tänker cykla genom Afrika, planerar en expedition på K2 eller bara vill tälta på sin campingsemester så finns det ett tält för alla tillfällen. Eftersom tält kan användas under så många olika förhållanden finns det också en mängd tälttyper med olika egenskaper.

Tält skiljer sig bland annat åt i hur de är konstruerade: Tunneltält, kupoltält, geodetiska tält, självstagande tält. Men självklart också i hur de används: Expeditionstält, familjetält, trekkingtält och camping. Naturligtvis passar inte alla tält för alla tillfällen och det dyraste tältet är beroende på hur det ska användas inte alltid det bästa. Det gäller att skaffa sig en överblick i tältdjungeln och med hjälp av den viktigaste faktan leta fram det tält som passar bäst. Det som kanske är mest avgörande när man ska välja tält är hur många personer tältet ska rymma. Den som tänker åka med familjen på campingsemester skaffar inte ett bivacktält för en person. Den som vandrar ensam i bergen behöver inget 8-mannatält. Till och med när man är två som är ute med ett 3-mannatält slösar man med plats och har med sig onödig last.

De viktigaste tältkonstruktionerna - kupoltält, geodetiska tält och tunneltält.

Förutom frågan om hur många personer som ska få plats i tältet är nog konstruktionen den viktigaste. Tält kan grovt indelas i tunneltält, kupoltält och geodetiska tält. Den klassiska tältformen med sluttande tak eller exotiska kvadratformer är inte längre aktuella som moderna outdoortält. Här är nackdelarna med vikt och stabilitet övervägande.

Den vanligaste tältkonstruktionen är nog kupoltältet, som även kallas självstagande tält. Det har en kvadratisk botten och två tältbågar som korsas i mitten. Genom den här formen står tältet av sig självt och måste inte spännas ytterligare när det är vindstilla. Dessutom kan man flytta runt tältet efter att man satt upp det. Formen gör att man har relativt gott om plats inuti tältet i förhållande till ytan men maximal takhöjd finns bara på ett enda ställe.

Ett kupoltält med flera bågkryss kallas även geodetiskt tält. Tack vare kryssen fördelas trycket från vind och snö jämnt över flera stänger. På så vis blir tälten med geodetisk konstruktion betydligt stabilare än vanliga kupoltält. Därför används de oftast vid expeditioner där maximalt väderskydd under extrema förhållanden är avgörande. Beroende på hur mycket packning man har med sig bör man se till att man har tillräckligt stora absider, för i innertältet finns oftast ingen plats för stora ryggsäckar.

Tunneltält har också en fyrkantig form men stängerna korsas inte utan löper parallellt i en bågform från ena sidan till den andra. På så vis skapas en form som liknar en halverad cylinder. I motsats till kupoltältet är den här konstruktionen inte självstagande utan måste spännas ordentligt. Fördelen är betydligt större användbar inneryta i förhållande till den totala ytan. Väggarna i ett tunneltält är mycket branta och genom hela längden når man maximal takhöjd i mitten. Dessa tält har oftast generösa absider där det finns plats för mycket utrustning och ryggsäckar.

Poängen med innertält

De flesta tält består av ett yttertält och ett innertält, men det finns även en del enväggiga tält som är särskilt lätta och kompakta. Innertältet släpper igenom den fukt som kommer från utandningsluften och när man svettas i tältet. Fukten kondenserar mot yttertältets insida och rinner nedåt. Här är tältets ventilation helt avgörande för att så långt som möjligt förhindra att kondensvatten bildas.

Men alla innertält är inte lika. I ett tält som är gjort för användning under sommarhalvåret består innertältet bara av ett tunt nät. Dess funktion är främst att hålla myggor och andra insekter borta och erbjuder litet eller inget väderskydd alls. Hos vinterdugliga modeller som kan användas ovanför trädgränsen använder man däremot ett tätt nylontyg som erbjuder ett bra vindskydd och håller kvar värmen.

De vanligaste materialen för tält

Förutom grundmaterialet för uppspänning och golv är även beläggningen ett avgörande tecken på kvaliteten hos ett tält. Även tältpinnarnas material är avgörande för pris, vikt och stabilitet.

Ett sätt att enkelt få en uppfattning om kvaliteten är uppgifterna om vattenpelare. Den talar om hur mycket vattentryck tyget tål innan vattnet tränger igenom. Från 1 500 mm vattenpelare anses ett tyg vara vattentätt. Men som så ofta räcker det inte att enbart veta detta tekniska värde, eftersom även sömmar, impregnering och dragkedjor bidrar till kvaliteten hos ett tält.

De två vanligaste materialen är polyamid och polyester. Polyamid har den fördelen att det är hållfast och slitstarkt. Nackdelen är att det är UV-känsligt och det faktum att polyamid töjer ut sig när det blir fuktigt, vilket gör att det kan vara nödvändigt att efterspänna tältet. För att utjämna dessa nackdelar används ripstopvävning hos tält av hög kvalitet. Ripstopen gör att tyget står emot revor bättre och förhindrar att väven tänjs. UV-tåligheten ökar avsevärt med en silikonbeläggning.

Polyester är lättare och UV-stabilt. Det töjer inte ut sig vid fuktighet och måste därför inte heller efterspännas. En nackdel med polyester är den höga ljudnivån - polyester fladdrar i vinden, vilket kan störa sovkomforten om det är väldigt blåsigt. För tältpinnarna används antigen glasfiber eller - hos dyra tält - aluminium. Självklart finns även här kvalitetsskillnader, som framför allt gäller legeringar. I princip kan man säga att ju tjockare tältpinnar, desto stabilare blir det - men naturligtvis även tyngre!

Bergfreundes kundservice hjälper dig självklart när det gäller allt som har att göra med tält och vad som passar dig bäst.